Så fint.
lördag 28 januari 2012
Jag saknar att inte ha dig här
Jag saknar att inte ha dig här längre. Jag saknar att sitta på smutsiga inner gårdar och dricka rom, promenera längs Årstaviken och skrika på olydiga hundar, prata snusk och hemlisar, skratta och gråta, träffas oplanerat och gå ut fast att vi inte har råd, äta krabba tills vi mår illa, träffas på Vero med rufsigt hår och svullna ögon med nattens händelser att diskutera, gå på underliga klubbar med konstiga teman och skaka våra lurviga, men mest att somna i soffan efter lite för mycket vin. Suck. Ibland är Sverige så stort fast att det är så litet.
Att vänta är en konst
Nu ska jag berätta om något ni säker aldrig
tänkt på. Att vänta är en konst. Att vänta på något eller någon oavsett om det
handlar om tunnelbanan, att maten ska bli klar, att det ska bli grön gubbe
eller att någon ska komma hem från jobbet, det är en konst. Som sådan konst du
hänger på väggen eller betalar för att få gå runt och titta på. Du har aldrig
stannat upp och funderat på hur mycket du väntar om dagarna? På att datorn ska
starta upp, att affären ska öppna, att gumman framför dig i posten kön ska bli
klar snart så du kan få lämna in ditt lilla paket och skynda vidare i livet?
Att vänta är samma sak som att använda dig av en moralisk egenskap som många av
oss påstår att vi inte har. En egenskap som känns så främmande för vissa att
man inte ens vet vad det är. Det kallas att ha tålamod. Det kan du känna att du
faktiskt har nu. Och att du använder dig av ditt tålamod, din moraliskt
eftertraktansvärda egenskap minst en gång om dagen, troligtvis många fler
gånger än en. Av en förklaring av tålamod fick jag höra följande: Tålamod är
förmågan att kunna utstå väntan, förseningar eller svårigheter med stress utan
att falla åt okontrollerade känslosvall. I Bibeln heter det att tålamod är en
dygd. Jag har tydligen den här egenskapen, jag hade inte vetat det om jag inte
funderat så mycket på det eller blivit tillsammans med någon som är borta mer
än vad han är hemma. Det handlar ju inte bara om att jag insett att jag har en,
i många fall positiv egenskap utan hur länge man kan utöva den i ett sträck.
Jag tänker att även om man når sin gräns kan man sträcka sig lite längre nästa
gång. Bara man bestämmer sig för det. Att ha tålamod med att vänta, det är en
konst. Vi som väntar och väntar är fina nog att få bli en utställning värd att
visas på The Guggenheim eller varför inte på Moderna museet? Jag är så
imponerad av människor som mig. Alltså är jag väldigt imponerad av mig själv.
Jag trodde aldrig att den där lilla tonåringen som skrek av ilska bara för att
det tog en minut extra för bussen att komma skulle orka att tyst (för det
mesta) och snällt (jo men ganska?) utan att falla åt okontrollerade känslosvall
(ok, inte ÄN! Men snart kanske) vänta på en människa så länge. Jag kan utan att
skämmas erkänna att jag nådde min gräns idag. Idag orkade jag inte vänta mer,
idag föll jag åt ett okontrollerat känslosvall. Men det är okej, det är okej
för att nästa gång kommer det gå bättre. Nästa gång kommer jag orka lite till.
Kärleken övervinner visst en inte helt perfekt egenskap.
söndag 22 januari 2012
2012
Hoppas att 2012 bjuder lite på det här
Lite Paris, lite romantik och lite vintage. Allt man behöver för ett lyckat år helt enkelt.
måndag 16 januari 2012
söndag 15 januari 2012
fredag 13 januari 2012
Sista promenaden för kvällen med hårbollen, det är halt och galet kallt. Starka vindar som får mina byxor att likna två alldeles för små fallskärmar. Isen ligger förrädiskt och väntar på att någon oskyldig ska sätta ner tassen för hårt. Vi är nästan hemma när vi blir attackerade av ett okänt föremål, allt vi hinner se är att det är stort, lika stort som hårbollen och mörkt, det rusar mot oss alldeles för snabbt. Hårbollen ger mig en blick innan han modigt, som en varg rusar fram och gör en attack! Han morrar allt vad han har och ger sig på tidningen (jo, det var en Metro) och det är bara små smulor kvar när han är klar. Nej. Det gick inte riktigt till så, men han morrade faktiskt, skällde lite och hoppade upp och ner innan han försökte springa in mellan mina ben. Men det berättar vi inte för någon. För mig är han ändå den modigaste lilla varg jag känner.
torsdag 12 januari 2012
onsdag 11 januari 2012
sjuk
Jaha. Här sitter jag med mitt te och mina upphostade lungor. Klockan är halv tre på morgonen och förutom att vara tröttare än tröttats sitter jag i soffan. Hostfri för stunden med misstänkt kli i bröstkorgen, jag kommer inte kunna lägga mig ner iallafall. Just nu är sådana stunder du är glad över att ha en sjöman till hands, som är vaken på natten och jobbar OM det går att nå honom. Vilket det naturligtvis inte gör just nu. Nu ska jag försöka att sittligga i soffan och kolla på fånig tv, det är ungefär vad som bjuds vid den här tiden och förhoppningsvis även sova. Så godnatt?
dagens händelse
Min tvättställning har gått sönder. Det är den allra enklaste sorten, ni vet en som man enkelt kan fälla ihop och det finns plats för ungefär två par byxor och en tröja. Men jag gillar den, jag har aldrig haft en annat tvättställning. Jag köpte den efter att jag hade fått min tvättmaskin för sisådär 4 år sedan. Först hörde jag ett "plipp" och inte alltför lång stund efter hörde jag ett högre "plupp" och där låg den med alla kläder som en klubbad säl. Eftersom att jag är den jag är och jag är OERHÖRT påhittig så har jag lagat den. Jättefint dessutom. Och ja, det här var dagens händelse. Så spännande har jag det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)