lördag 28 januari 2012

Jag saknar att inte ha dig här

Jag saknar att inte ha dig här längre. Jag saknar att sitta på smutsiga inner gårdar och dricka rom, promenera längs Årstaviken och skrika på olydiga hundar, prata snusk och hemlisar, skratta och gråta, träffas oplanerat och gå ut fast att vi inte har råd, äta krabba tills vi mår illa, träffas på Vero med rufsigt hår och svullna ögon med nattens händelser att diskutera, gå på underliga klubbar med konstiga teman och skaka våra lurviga, men mest att somna i soffan efter lite för mycket vin. Suck. Ibland är Sverige så stort fast att det är så litet.



Så fint.

Att vänta är en konst



Nu ska jag berätta om något ni säker aldrig tänkt på. Att vänta är en konst. Att vänta på något eller någon oavsett om det handlar om tunnelbanan, att maten ska bli klar, att det ska bli grön gubbe eller att någon ska komma hem från jobbet, det är en konst. Som sådan konst du hänger på väggen eller betalar för att få gå runt och titta på. Du har aldrig stannat upp och funderat på hur mycket du väntar om dagarna? På att datorn ska starta upp, att affären ska öppna, att gumman framför dig i posten kön ska bli klar snart så du kan få lämna in ditt lilla paket och skynda vidare i livet? Att vänta är samma sak som att använda dig av en moralisk egenskap som många av oss påstår att vi inte har. En egenskap som känns så främmande för vissa att man inte ens vet vad det är. Det kallas att ha tålamod. Det kan du känna att du faktiskt har nu. Och att du använder dig av ditt tålamod, din moraliskt eftertraktansvärda egenskap minst en gång om dagen, troligtvis många fler gånger än en. Av en förklaring av tålamod fick jag höra följande: Tålamod är förmågan att kunna utstå väntan, förseningar eller svårigheter med stress utan att falla åt okontrollerade känslosvall. I Bibeln heter det att tålamod är en dygd. Jag har tydligen den här egenskapen, jag hade inte vetat det om jag inte funderat så mycket på det eller blivit tillsammans med någon som är borta mer än vad han är hemma. Det handlar ju inte bara om att jag insett att jag har en, i många fall positiv egenskap utan hur länge man kan utöva den i ett sträck. Jag tänker att även om man når sin gräns kan man sträcka sig lite längre nästa gång. Bara man bestämmer sig för det. Att ha tålamod med att vänta, det är en konst. Vi som väntar och väntar är fina nog att få bli en utställning värd att visas på The Guggenheim eller varför inte på Moderna museet? Jag är så imponerad av människor som mig. Alltså är jag väldigt imponerad av mig själv. Jag trodde aldrig att den där lilla tonåringen som skrek av ilska bara för att det tog en minut extra för bussen att komma skulle orka att tyst (för det mesta) och snällt (jo men ganska?) utan att falla åt okontrollerade känslosvall (ok, inte ÄN! Men snart kanske) vänta på en människa så länge. Jag kan utan att skämmas erkänna att jag nådde min gräns idag. Idag orkade jag inte vänta mer, idag föll jag åt ett okontrollerat känslosvall. Men det är okej, det är okej för att nästa gång kommer det gå bättre. Nästa gång kommer jag orka lite till. Kärleken övervinner visst en inte helt perfekt egenskap.

söndag 22 januari 2012

2012

Hoppas att 2012 bjuder lite på det här








Lite Paris, lite romantik och lite vintage. Allt man behöver för ett lyckat år helt enkelt.

måndag 16 januari 2012

Vad underbart det är när man inser att han kommer vara hemma snart igen, min fantastiska sambo! 


Saknar dig, men snart är du hemma! :-)

söndag 15 januari 2012

Ibland så fastnar man i tankar och som aldrig vill försvinna och dom återkommer ständigt. Det börjar bli lite tröttsamt faktiskt.



Jag vet hur det känns kompis, jag vet hur det känns.

fredag 13 januari 2012

Sista promenaden för kvällen med hårbollen, det är halt och galet kallt. Starka vindar som får mina byxor att likna två alldeles för små fallskärmar. Isen ligger förrädiskt och väntar på att någon oskyldig ska sätta ner tassen för hårt. Vi är nästan hemma när vi blir attackerade av ett okänt föremål, allt vi hinner se är att det är stort, lika stort som hårbollen och mörkt, det rusar mot oss alldeles för snabbt. Hårbollen ger mig en blick innan han modigt, som en varg rusar fram och gör en attack! Han morrar allt vad han har och ger sig på tidningen (jo, det var en Metro) och det är bara små smulor kvar när han är klar. Nej. Det gick inte riktigt till så, men han morrade faktiskt, skällde lite och hoppade upp och ner innan han försökte springa in mellan mina ben. Men det berättar vi inte för någon. För mig är han ändå den modigaste lilla varg jag känner.



torsdag 12 januari 2012

Funderar på om jag inte skulle kunna vara lite burlesque. Tänk om vi alla är lite burlesque. Innerst inne. Fint det vore.



onsdag 11 januari 2012

sjuk

Jaha. Här sitter jag med mitt te och mina upphostade lungor. Klockan är halv tre på morgonen och förutom att vara tröttare än tröttats sitter jag i soffan. Hostfri för stunden med misstänkt kli i bröstkorgen, jag kommer inte kunna lägga mig ner iallafall. Just nu är sådana stunder du är glad över att ha en sjöman till hands, som är vaken på natten och jobbar OM det går att nå honom. Vilket det naturligtvis inte gör just nu. Nu ska jag försöka att sittligga i soffan och kolla på fånig tv, det är ungefär vad som bjuds vid den här tiden och förhoppningsvis även sova. Så godnatt?

dagens händelse

Min tvättställning har gått sönder. Det är den allra enklaste sorten, ni vet en som man enkelt kan fälla ihop och det finns plats för ungefär två par byxor och en tröja. Men jag gillar den, jag har aldrig haft en annat tvättställning. Jag köpte den efter att jag hade fått min tvättmaskin för sisådär 4 år sedan. Först hörde jag ett "plipp" och inte alltför lång stund efter hörde jag ett högre "plupp" och där låg den med alla kläder som en klubbad säl. Eftersom att jag är den jag är och jag är OERHÖRT påhittig så har jag lagat den. Jättefint dessutom. Och ja, det här var dagens händelse. Så spännande har jag det.

tisdag 10 januari 2012


För ett år sedan såg vintern ut så här, i år vill han inte visa sig. Överhuvudtaget. Och ärligt talat så tycker jag att det är lite sorgligt.